9. Träningskläder jag minns

Allra bäst minns jag tiden då jag gick mycket på olika typer av aerobic, då var det väldigt pop med jazzbyxor! Kommer ihåg att jag hade två par, varav det ena paret var av mycket bättre kvalitet än det andra, och därför använde jag mest dem. Kan bara inte komma ihåg vad jag hade på överkroppen, men tippar på bomulls t-skjorta!

8. En framtidsdröm

Jag har inga specifika drömmar jag tränar för. Men någon gång hoppas jag kunna springa ett halvmaraton på under två timmar. Eventuellt skulle jag också vilja springa ett helt maraton. Jag skulle definitivt vilja testa på triathlon, men borde kanske lära mig crawla först.. En träningsresa skulle vara kul, helst till ett land med varmt klimat, god mat och varierande natur! 

7. Alltid i min träningsväska

Mina favoritskor, Inov8 F-lite 195!

6. Favoritcitat eller motto

"If you never chase your dreams, 

you´ll never catch them"

5. Mitt stoltaste ögonblick

Det jag kanske är mest stolt över, i träningsväg, är att jag bestigit Kilimanjaro! Just där och då uppe på toppen var jag varken speciellt stolt eller glad. Försökte väl mest att inte spy och ville bara ner. Men redan när jag kommit en bit ner och kunde andas aningens lättare så kändes det ganska fantastiskt! Som vi slet för att komma ända upp!

Death road i Bolivia var också ganska stort, likaså hiking & biking till Machu Picchu, för att inte tala om canyonen vi vandrade i veckan efter. Varför jag väljer att vandra uppför berg vet jag inte, jag kommer varje gång på hur mycket jag avskyr uppförsbackar..

Mitt första halvmaraton är jag glad över, samma med min enda jenkkifutismatch och extreme run!  

4. En träningsform jag inte förstår

Det första som ploppar upp i huvudet är bikini fitness, säkert till stor del eftersom det varit så mycket skriverier om det på senare tid. Det verkar vara en stor boom i Finland för tillfället, plötsligt ska en massa människor tävla i just det. Träningen i sig tycker jag inte det är något fel på, lite kan jag ha svårt att förstå att man vill ha en specifik muskel att synas osv, istället för en kropp som fungerar i alla lägen, men i stort sett är det ju bara bra med styrke- och konditionsträning. 

Mest har jag svårt att förstå matdelen. Hur mycket alla än skriker om att de aldrig mått så bra i hela sitt liv och att det är noga uträknat att man får i sig tillräckligt, kan jag inte komma ifrån att det påminner om en ätstörning, man skall ha kontroll över maten. Att man sedan äter mer i vissa perioder och är på diet "bara" inför tävling tycker jag inte att spelar så stor roll. Väldigt många jag läst om har "tidigare haft en ätstörning, men mår nu bra", men skriver ändå om cheat days som går överstyr och dieter som är jobbiga, kg hit och dit, och jag tycker inte att det låter speciellt sunt. Men klart att det är bättre att äta kontrollerat än att till exempel inte äta alls, jag tycker bara själv att god mat är en så stor del av livet att jag har svårt att förstå varför man vill kontrollera det så mycket. Att det sen är utseende som bedöms orkar jag inte ens ge mig in på.

Men alla är vi olika, alla tror vi på vår egen väg och helt klart är det att många av de som tränar bikini fitness är mycket starkare än jag nånsin kommer att bli. Så klart att jag också bryr mig om vad jag äter och försöker att äta så hälsosamt som möjligt, men jag planerar inte mitt ätande. Jag är så klart också medveten om att det här definitivt inte är enda sporten där kosten/vikten är i så stort fokus, titta bara på till exempel boxares invägning för tävlingar.. 

3. Träning när jag är 65

Jag hoppas att jag fortfarande är i bra form när jag fyller 65. Eller 75 eller 85. Jag hoppas att jag blir som min 83-åriga momi som fortfarande går på jumppa eller som min 87-åriga famo som cyklar 20min om dagen. Jag hoppas jag fortfarande orkar springa och cykla, gå till butiken, bära och lyfta, gärna träna och hålla igång. Jag tror på att ju bättre form jag är i nu, destu bättre form kommer jag att vara i sen också. Kanske det blir som 65-åring jag springer mitt första maraton, vem vet?

2. Mitt första träningsminne

Kanske inte helt mitt första träningsminne, men i varje fall min första känsla av att vilja träna mer, var när jag spelade handboll i högstadiet. Som uppvärmning skickade tränarna ut oss på lenkki, handlade kanske om 2-3km. Vi sprang iväg, bara för att så fort vi kommit runt hörnet typ stanna så att de tuffa i laget fick röka, sen stod vi där en stund och så sprang vi tillbaka. Jag kommer mest bara ihåg känslan av att jag verkligen skulle ha velat ha bättre kondition och gärna skulle ha sprungit den sträcka det var meningen att vi skulle springa. Men jag var nyast i laget, alla andra hade spelat sedan lågstadiet, och eftersom ingen annan protesterade så gjorde jag det inte heller. Kanske inte helt konstigt att vi alltid var sämst och aldrig vann en match..

1. En introduktion till min träningsblogg

Vet inte om min blogg kan kallas träningsblogg, men tycker om att skriva om träning, speciellt efter att jag tränat och endorfinerna sprutar! Jag startade bloggen när jag åkte till Bolivia som volontär år 2008, för att enkelt kunna hålla familj och vänner uppdaterade. När jag kom hem igen fortsatte jag att ibland skriva, och tycker om att hålla kvar bloggen som en form av dagbok och samlade minnen.

30 dagar i juni

Hittade den här utmaningen på bloggen uppochhoppa, och fast jag inte har bloggat på evigheter så känns det här som något jag vill delta i! Om det sen blir 30 dagar i juni eller 30 dagar under hela sommaren återstår att se!

Bloggutmaning via uppochhoppa