Så kom då dagen när jag äntligen fick tummen ur och sprang ett halvmaraton; Rusrääkki. Började som vanligt före tävling med att vara halvkrasslig hela veckan, börjar undra om det e psykiskt eller om jag faktist bara har sån otur.. Anyways, förutom det funka uppladdningen bra, har tankat vatten halva veckan och ätit vettig mat. Lö morgon steg vi upp ganska tidigt, eftersom S var ansvarig för roskisarna på tävlingsområdet, och sist var det nån annan som förde dit dom på helt fel ställe, så han gjorde det själv istället den här gången. Åt ett ordentligt morgonmål, drack kaffe och chilla. Sku föredra att ha start ren 11-12 tiden så man sku klara sig på ett bra morgonmål, har så svårt med vad och hur mycket man klarar att äta som lunch ännu. Nå, blev lite pasta och höna och det kändes ganska passligt.
Sen iväg till tävlingsområdet i SITAs gröna lastbil, så vi fick åka ända fram, annars borde man ha tagit buss från Ruissalo-bron. Där träffa vi de andra som skulle springa, satt fast chip och nummerlapp, snacka lite målsättningar och väder och annat. Det blev riktigt varmt och var int ens jobbigt att lämna kläderna i narikkan (jämfört med midnight run förra året när regnet fullkomligt vräkte ner). Starten för 10km gick och då börja jag bli lite nervös. Försökte värma upp något smått, men hade ändå tänkt ta de första kilometrarna som uppvärmning, så blev mest lite småhoppande.
Tog oss till starten, och när startskottet gick och musiken börja dunka var det som vanligt fiilis, samtidigt som det känns helt löjligt när man knappt kan ta sig fram. Satt igång min playlist och starta sportstracker (som hade slutat funka efter två km, grr) och när jag kom över startlinjen pulsklockan (vadå nörd). Såg bara ryggen av killarna som stack iväg, men lyckades för en gångs skull hålla min taktik och int starta för hårt. Ganska fantastisk syn var det att se en massa färgglada människor i ett långt tåg! Började genast med uppförsbacke och jag hade pulsen över 160 ren innan jag sprungit 1km.. Vid 2km börja jag ångra att jag int startat liite hårdare, då vek man av från vägen in på gångvägen och det blev trångt som bara vad och svårt att komma förbi. Försökte fortfarande hålla ett lite långsammare tempo, men blev så jäkla irriterad att man int kunde springa i egen takt och att folk bromsa i nerförsbackarna att jag sen drog en liten spurt och kom förbi den värsta klungan och kunde springa ganska ensam och hålla det tempo jag själv ville.
Ren under de första 5km var det ganska många och långa uppförsbackar och tempot var mycket långsammare än det borde ha varit. Försökte att int stressa över det, utan tänkte att jag ska orka hela vägen, och det är bättre att försöka öka vid 10 och 15km. Var jättevarmt och fast jag bara hade 3/4 tights och en topp svettades jag direkt. Drack vid varje vattenstation, och tror det var smart.
Stod en del folk längs med vägen, men INGEN heja, var lite besviken, och på flera ställen sku det ha behövts lite kannustus. Från 5km börja jag springa förbi folk i ganska jämn takt. Blev såklart själv också omsprungen, men int lika ofta. Vid 7km hade jag världens high och tyckte att det gick hur bra som helst, för att mellan 8-14km ha världens dipp. Enda gången det kändes okej var när jag blev och springa i samma takt som en kille jag först hade sprungit förbi och sen sprang han förbi i en uppförsbacke och sen kom jag fast honom igen, men hade int energi att springa förbi. Vi drog istället båda nytta av varandra och sprang säkert närmare 1km bredvid varandra och höll exakt samma takt. Vid nästa drickastation gick jag medan jag drack och då fick han ett försprång. Kom några km senare förbi honom och höll det i mål! Samma hände med en gubbe och också honom vann jag till slut! Vid 12km var jag helt slut, det var en flera 100m lång väg som slutta just sådär lite uppför att det int direkt kan kallas backe, men ändå tar på krafterna. Samtidigt stärva min musik och jag fick en fluga i ögat. Var helt lipfärdig och sur och sku jag int just ha sprungit förbi två killar som såg starka ut så sku jag säkert ha saktat ner ordentligt.
Vid 14km kände jag bara att neeej, ännu 1/3 kvar, men fast det fortfarande var tungt så ticka kilometrarna förbi ganska snabbt kändes det som. Vi 16km försökte jag öka, när jag märkte att tiden var helt ok, men där kom såna backar att det tog helt galet på krafterna. Tog min i alla fall förbi ganska många människor faktiskt bara genom att hålla mig springande när de börja gå. Här hade jag verkligen nytta av att ha funderat lite före att det kommer att bli tungt efter 10-15km, det gäller bara att int ge upp då utan fortsätta kämpa, min tankegång var i stil med: "du är int här för att ha roligt, du är här för att springa". Nånstans vid 17km var man nästan vid målet men svängde av på en sista runda och den gick så att man kom samma väg tillbaka och såg de som var snabbare. Såg flera bekanta, jag och S high-fivea och kunde moikka på de andra! Det gav en massa extra energi + att jag visste att det int var många km kvar. Kom in på en liten skogsrunda med en del nerförsbackar och där fick jag upp ett ganska bra tempo. Kunde ganska okej hålla det de sista kilometrarna, men vid 19km när jag försökte öka lite till så gick det int, utan det vara bara att pinna på så bra det gick. Vid 20km skylten var det bara att börja spurta allt vad man orka. Som tur var det nerförsbacke nästan hela vägen och jag lyckades verkligen ge allt. Kom i mål och benena bara skaka när de klippte bort chipet. Via drickastationen och sen och söka upp de andra. Bytte till torra kläder och åt en jugge och drack lite.
Sen hem och duscha och försökte tänja lite medan jag vänta på S som fortfarande måste rouda bort alla roskisar.. När han äntligen kom hem for vi med de andra till Sloppy Joe´s och åt en burgare och jisses den satt bra. Sov dåligt för benena värkte och idag går jag som en anka och har ont lite här och där..
Tiden blev 2:13:22 och jag är helt nöjd, mitt mål var att klara under 2:15. Samtidigt tror jag att jag på en plattare bana sku ha kunna klara 2:10, men någo mål måst man väl ha kvar till en annan gång! Måst säga att som tävling var Ruisrääkki jätte välorganiserat, inga långa köer nånstans, superfin bana om än lite backig, och vädret var helt perfekt! Känns dessutom som halvmaraton är en ganska kiva sträcka, för att göra en bra tid på 10km måst man springa så in i helvete genast från början, på halvmaraton har man lite mer tid att ta igen några långsammare km. Samtidigt är det int längre än att man orkar med hela sträckan. Så det kommer helt klart att nån gång igen bli ett halvmaraton! Lite fiilisbild på det:
