Egentligen är det konstigt att jag överhuvudtaget tycker om sport, med tanke på hurudana jumppalärare jag haft. I lågstadiet var det vår vanliga klasslärare som också fungerade som jumppalärare och det var väl ganska okej. Kommer mest ihåg att vi lekte bollen i burken på våren, skrann på vintern och om vi hade riktigt tur fick vi flytta pulpeterna åt sidan och spela sähly! Tyvärr delades vi redan då ganska långt in i bra och dåliga på sport.. I högstadiet och gymnasiet var det enda som räknades om man spelade fotboll, orienterade, skidade eller höll på med redskapsgymnastik. Inte en gång räknades det att man visade intresse, deltog och tyckte om jumppatimmarna. Enda gången jag verkligen kände att det var värt det var när jag tog en extra kurs, var vi bara var två flickor och resten pojkar och hade pojkarnas lärare. Då fick man äntligen spela med folk som inte var rädda för bollen eller inte kunde delta i jumppan 3/4 av gångerna av olika påhittade orsaker.. Men är det någonting jag hoppas att har ändrat så är det att alla borde få uppmärksamhet, i skolgymnastik skall det väl inte räknas som att man är bättre för att man håller på med en särskild sport, utan det handlar väl mer om att prova på och hitta intresse för nya sporter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar