Helsinki Midnight Run

Jag tror att jag upprepa X antal gånger igår att jag ska ALDRIG mera anmäla mig till något lopp. För det första blir jag tydligen alltid sjuk veckan/veckorna före och med väder som igår så funderar man ju nog om man e riktigt smart..

Vi börja med pasta uppladdning hos Momi och medan vi var där börja det regna.. Å regna å regna..

Sen hem å byta om. När vi körde längs Västerleden regna det så mycket att man knappt såg någo.. Väl framme vid Senatstorget var det int så hemskt mycket folk. Vi träffa Tuire å stod och tryckte under våra paraplyn så länge vi kunde före vi måste börja lämna in våra kassar å ta av tröjor etc. Kändes för jävligt att ta sig ner till bajamajorna i blåst och regn, men efter det stod vi ganska i lä å då var det int så farligt. Enligt programmet skulle man vara i sin startfålla 15min före start å duktiga som vi är så följde vi order. Vilket var bara bullshit. Ingen kolla om man var på rätt ställe å folk sprang av och an och det enda som hände var att man blev dyblöt.. Dessutom var startfållorna så vi varken hörde vad speakern sa eller såg vad som hände..

Jag & Tuire hade helt bra fiilis ändå och jag var någorlunda varm av att stå och hoppa och springa på stället. Annica starta i en annan startgrupp och hade stått och skakat tänder typ.. Sen drog starten ut på tiden, ingen aning om vad som hände eftersom vi inte varken såg el hörde nåt. Där nånstans börja man lite tvivla på sin mentala hälsa, det forsa bara vatten längs med ansiktet, ner genom halshålet på tröjan, ärmarna börja töja och jag börja få kallt.

Sakta kom folk iväg och när vi kunde börja småjogga mot starten var det helt bra fiilis! Tyvärr var det precis som förra året kaos i början. Ingen håller sig till höger så man sku kunna springa om till vänster utan man får sicksacka så gott det går. Och visst, midnight run e kanske mer ett jippo än tävling-tävling, men när det finns folk som börjar gå under första km så tappar jag nerverna. Förstår int heller varför maskerad gruppen ska starta före folk som räknar att springa under en timme, så springer man tre km å så går det plötsligt 4 smurfar i bredd..

Nånstans efter tre km så lämna jag T och börja öka. Missa nästan alla km markeringar och hade int helt koll på farten. 5km sprang jag på runt 32min, så visste att jag måste öka ganska mycket för att ha chans att komma på under 1 timme.. Vid 6 km kändes det tungt, men då tänkte jag att bara 4km kvar, kom igen. Hade tänkt kolla tiden å öka ännu mer vid 7km men missa helt den skylten.. Kom till 8 km ungefär 10s senare än tänkt å DÅ tänkte jag att nu, nu är det 2 km kvar och jag är så nära min måltid (59.59) att nu springer jag, kosta vad det kosta vill. Tror att den km säkert var min snabbaste, fast måste igen kryssa helt hysteriskt för att komma fram. Vid 9km börja uppförsbackarna.. Pressa så mycket det bara gick å fick knappt luft, men hade gett mig fan på att ge allt. I sista backen när jag övervägde att ge upp sprang en brud förbi mig och jag tänkte att nä, hon ska int få slå mig, så nånstans hitta jag någo sista krafter å pressa förbi henne. En sista liten nerförsbacke å sen ca 100m slutspurt. Trodde jag sku dö å hade bara tunnelseende, fast hörde att A skrek å heja på mig, men hade ingen tid att se mig omkring. Väl över mållinjen måste jag ta i ett staket å andas lite å när jag håka att stänga av klockan visa den 1h11s, så jag visste att det var frågan om sek om jag kommit under 1h el int. Hitta Annica å tillsammans heja vi T i mål!

Sen efter kläderna å hem så snabbt som möjligt! Min sluttid blev 01.00.01 å jag är tudelad. Jag är jättenöjd, jag bättra med mer än 6min från ifjol och bevisa för mig själv att trots dåliga veckor här före så gick det bra. Men samtidigt, TVÅ sekunder. Jag vet att jag nånstans sku ha kunna ta dem, en snabbare omspringning eller lite mer plats nånstans el där i slutspurten.

Nå en annan gång! Både A och T bättra oxå från i fjol så vi var alla ganska nöjda! Men kan nog ta en stund före jag anmäler mig på nytt till nån tävling..