Nå sen värmer man upp, stretchar lite & sen var det teknik som gällde. 100m, 4st åt gången, turvis barfota & med skor. Får kritik (konstruktiv sådan) & märker att de andra tre gör lika mycket fel/rätt, gör x antal armhävningar som "straff", joggar tillbaka, upprepar & sista gången får man till & med beröm! Stafetten var int alls stafett, utan man skulle som två lag föra kapulan så långt som möjligt medan andra laget sku blocka, yrt till tusan, men jätteroligt!
& så joggar man ner, stretchar & inser (igen) att det har varit roligt & int alls för tungt eller svårt & man visst kan prata med folk. Så varför ska det vara så svårt att få in i skallen att jag visst passar in, att jag kan lika mycket som alla andra & orkar lika bra som de andra?

Men nu börjar jag faktist känna mig lite småsliten, har tidsmässigt tränat mer i juni än under nån annan månad det här året + att intensiteten har varit mycket högre, så ska bli skönt med en lite längre paus över midsommarn.
En lite underhållande grej var att där satt ett gäng rasta dudes på stadion & drack öl & titta på när vi träna, undrar om det faktist var underhållande? El om det var som nån uttryckte det, att de bara satt & fundera: siis mitä tapahtui, kuka nyt voitti? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar