Bolivia, pa gott & ont

sa e man tibax da! Satt i nattbuss fran Salta till Villazon, kom fram kl 6 pa morgonen, det var fortfaranade mörkt & igen en gang, iskallt (vi snackar minusgrader alltsa..). Men att ga över gränsen var som att komma hem, allt e som man förväntar sig att det ska vara! Förutom att vi faktist fick 90 dagars visum direkt, lyx!
Naja, pa bolivianska sidan ser folk ut som bolivianer, det säljs saker överallt pa gatan,cholitor bär runt pa sina barn i färggranna mantan, folk klagar när man försöker betala med en 20bs "ayy no, mamita, no tienes sueltitos?", pa busstationen syns int en dator, det e handmalade skyltar & folk som gar omkring & ylar "a La Paz a La Paaaaazzz" osv.
Första problemet kom direkt. Vi skulle till Tarija, men sidu det gick ju int för det var vägblockader. Sa vi bestämde att aka direkt till Santa Cruz istället, vilket inte heller gick, maste fara via Sucre. Det gick bussar till Sucre först pa kvällen sa bestämde att först ta en buss till Potosi & sen en till Sucre. Bussen var över 1h försenad, tog 2h längre än de sagt & var allmänt jobbig. Var skumpigt, dammigt & svettigt + att de tog upp liftande människor, vilket betydde att precis hela bussen var full, ocksa mittgangen.. Dessutom skumpa det sa mycket att det med jämna mellanrum föll ner saker fran hatthyllan & man maste lite se upp för att int fa dem i huvet.. Folk at som vanligt skum mat ur plastpasar & slängde ut rosken genom fönstret..
När vi äntligen kom fram till Potosi var det försent att aka till Sucre, sa vi stanna över natten, hitta som tur ett jättenice hostel, som dessutom var varmt!!
Igar pa morgonen tog vi sen en compartido till Sucre, dela den med en störtlipande cholita som slog sin unge alltid emellanat, alltid lika skoj. Men vi hade cumbia-musik igen, DET om ngt visar i vilket land vi befinner oss!
Hitta en buss (var försäljarna alla stod med munskydd, fast Bolivia int ens har svininfluenssa so far..), at lunch, & for iväg. Var bus-cama var ganska skraltig visa det sig & tror att jag aldrig varit med om ngt sa skumpigt. Pa 16h (& int 14 som de sa..) satt man mer i luften än pa själva bänken. I ett skede skratta vi tom at det, men i längden var det bland det jävligaste jag varit med om. Hade semi-rastan & kramp i ryggen när vi äntligen kom fram. Stanna i en pueblito & en liten kille blev störtförälskad i Mirjam & flirta helt galet! Vi fraga hur gammal han var & han sa 11 & hans kaveri nästan dog av skratt, tydligen var han 8! ;) Maste köpa lite karkkin av dem & titta pa deras läxor. Läxorna var i princip att lära sig alfabetet, men hela häftet var bara fullt med bokstäver i olika kaligrafi-stilar, sa vi undrar lite om de verkligen lär sig skriva eller bara kopiera.. Det e samma med kidsen i Jilañataqui, hälften av deras läxor e att kopiera ngt de skrivit av tavlan till ett annat häfte & största delen tycks ga ut pa att rita fina ramar osv, int att lära sig vad det star..
ca 30 min före vi kom fram var det en gubbe som börja predika om ngt mirakel-magmedel.. Var sa mycket bull-shit, men det värsta var att folk köpte det.. & int bara en el tva pers, minst 15st.. Folk e bara sa totalt outbildade här.. pa radion gör de "info-reklam" för att folk rusar till lákare sa fort de har lite snuva för att de tror att det e svininfluenssa..
Men det e nice att vara tillbaka & det e helt galet hur billigt det e jämfört med de andra lánderna vi varit i..
Nu e vi som sagt i SC & stannar nagra nätter. Sen far vi till Samipata, nan timme utanför stan & sen bär det av till LP & vardagen..
Sku uploada bilder, men som sagt e vi tibax i Bolivia & datskin har inget USB-uttag..